Lyssnar på Jeff Buckley, "Please kiss me!" sjunger han. Jag vill att M ska vara här och kyssa mig, jag vill ha honom nu! Efter ett halvår känner jag mig fortfarande sådär kär så att jag kan ligga på sängen i timmar, blunda och tänka på honom och bli alldeles varm, pirrig och samtidigt alldeles lugn hela jag. Kärlek är lycka och lidelse stöpta i en och samma form. Jag lider så fruktansvärt över att han inte är här. Men samtidigt är jag överlycklig över att han åker upp 93 mil nästa vecka för att träffa mig. Jag hatade distans och hade lovat mig själv att aldrig mer utsätta mig för det. Denna gång inte ett hav emellan, men ändå fler mil. Ibland undrar jag hur jag orkar kämpa. Men är det värt att kämpa för så kämpar man, då ger man sig inte i första taget.

Sitter nu på tåget och lämnar Halland för att åka upp till Ångermanland. Saknar M redan. Jag glömde gomackorna han bredde åt mig innan jag åkte iväg. Snyft...livet kan vara surt ibland men det känns bättre nu eftersom att jag lånade med mig några komedier som jag plöjer igenom på datorn.

Hur många trådar försöker du hålla i samtidigt för att få allt att bli precis så som du alltid tänkt att det ska bli? Jag håller i alldeles för många, men just nu i denna stund bestämmer jag mig för att släppa på i alla fall ett par stycken.

Jag tänker även att det känns inte bara lite utan väldigt mycket skrämmande att snart vara fördigutbildad. Det känns som när jag tog studenten för åtta år sen och man inte längre hade den där skolan att gå till varje dag. Var ska jag hamna? Vad vill jag göra? Vad vill jag jobba med? Ha ha jag har pluggat till lärare i fem år snart men vet ändå inte vad jag egentligen vill jobba med. Men, jag inser ju såhär i reflekterande stund att detta ju är helt normalt. Jag står åter igen inför något helt nytt, något okänt. För mig innebär det att inte ha kontroll, så självklart blir man lite skraj. Det är bara att ta tjuren vid hornen nu, det finns ingen återvändo. Det känns som att jag håller på att bli vuxen på nytt, en andra gång. Så kommer det förmodligen att vara hela livet. Jag bestämmer mig nu för att fixa även detta. Go whith the flow, släpp på kontrollen och se vad som händer. ;)