Just nu lyssnar jag på Ratatam. Skön instrumental musik. Det är februari, idag kände jag våren i luften här i Halmstad. Våren och sommaren är denna stads årstider. Varje stad har sin tjusning, sin årstid. Idag har jag promenerat till Blomsterlandet och inhandlat blommor till lägenheten, slog på stort och köpte en orkidé. Jag har en särskild kärlek till orkidéer. De blommar sällan, men när de väl gör det blir man så lycklig bara av att se blommorna. Dessutom är de lättskötta. Jag har bestämt mig för att bli bra på att sköta blommor ocgh växter. Avundas de som kan sådant, de som kan påta på i sin trädgård och där allt växer och sprudlar av lugn och skönhet. Jag vill också vara en sådan människa. Jag tror att man blir lugn av att fixa i trädgården, påta på och se hur allt växer fint om man bara anstränger sig lite och inte är rädd för at få skit under naglarna. En så fruktansvärt enkel logik och filosofi.

Jag är färdig lärare nu, sen fyra månader tillbaka. Inget jobb än, bara vikariat fram och tillbaka. Is i magen är vad som gäller. Läraryrket är min hatkärlek. Jag är ännu inte säker på om jag vill arbeta som lärare, inte ännu i alla fall. Men vad ska jag annars göra? Att arbeta med ungdomar ger mig mycket, men jag vill inte vara den som bedömer och kritiserar dem. Jag vill inspirera dem, men inte som lärare. Ibland tänker jag att jag har en naiv tanke om att förändra världen, rädda världen genom att vara lärare. Så fort jag kommer in i klassrummet och slås av elevernas tomma och uttråkade blickar, vill jag bara fly fältet och slå mig själv i halsgropen över hur naiv man kan bli. Rädda världen, inspirera till förändring, göra tafatta försök till att göra undervisningen rolig och intressant. Ha!Jag vet inte hur jag som lärare någonsin ska få den energin som krävs för att stå och undervisa med glittrande och inspirerande ögon. Det är så mycket annat runt omkring, betygssättning, planering hit och dit, möten...nej någon lärare vill jag inte vara, än så länge.

Nu ska jag lägga mig. Krypa ner i sängen med M. Kanske kolla lite på tv och sen somna in tryggt och skönt. Jag önskar jag hade en vän här i Halmstad, som jag kunde ringa till och ta en fika eller något med. Det som jag hade så mycket av för ett år, har jag plötsligt ingenting av här. Ibland ser jag tjejer som går tillsammans på stan och verkar ha så kul. Jag tänker då på mina systrar, och mina vänner. Ensamheten tär på mig mer och mer, och jag undrar hur denna ensamhet och saknad kommer att arta sig.