Nu tar jag upp skrivandet igen. Jag har länge funderat över varför det är så viktigt för mig att skriva. Jag tror jag har en stark drivkraft att dokumentera och lämna efter mig något. Jag strävar inte efter att halva världen ska läsa mina texter. Jag har som mål att lämna efter något värdefullt från mig efter att jag inte finns längre. Jag går runt här hemma och tänker så mycket, behöver få ner alla tankar och det känns som att det är viktigt att dokumentera min tid och mina tankar. Jag går runt här hemma och är mammaledig med Alva och Eric. Jag sveper runt i köket, städar, fixar disken, handlar, bär runt på Alva, tröstar, gråter, suckar, skrattar. Mitt i allt har jag tankar av tvivel, oro, stress och ja lyckliga tankar också. Jag måste dokumentera allt, antar att det är ett sätt att få mening för mig. Allt blir så överväldigande för mig ibland. Det är så mycket jag vill göra. Hur ska tiden räcka till? Hur ska livet räcka till? Ibland blir jag livrädd vid tanken på att jag kan dö vilken dag som helst faktiskt. Om jag skulle dö imorgon skulle ingen få ta del av mina tankar, mina barn skulle bara ha lärt känna en tiondel av mig. Det är skrämmande. Jag har liksom en känsla av att jag måste fånga allt som händer omkring mig eftersom att det försvinner så snabbt. Känslan, färgerna, ljuset, dofterna, ljuden, nyanserna ja allt försvinner på ett ögonblick.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läste precis några inlägg från tidigare, tidigare när Eric var liten. Tacksam över att jag trots allt skrivit en del och lyckats kapsla in stunderna, spara minnen. Man glömmer så lätt. Jag glömmer ibland hur underbart det var det där första året ...

Sitter här på kvällskvisten och skriver ett inlägg vilket var väldigt längesen nu. I bakgrunden hörs Bamse-sagor, Eric lyssnar numera på det varje kväll för att kunna somna. Han har kommit in i en ny period då det är svårt att somna. Många oroliga ta...

Denna måndag har varit tung. Det är mycket att kämpa med ibland. Jag är trött. Trött på relationer, på vardagsekonomi, trött på mig själv. Varför kan det aldrig vara balans i mitt liv. Nattsvart eller solsken. Jag är dock glad över att jag behållit l...

Stopp   Du min skatt går bredvid mig. Bestämda steg, hållandes i den blå lilla nallen, du ska inte hålla mig i handen, ska gå själv. Mössan med bamse, den blå toffsen uppe på mössan. Allt är så fruktansvärt gulligt och fint och otroligt att jag i...

Blundar och sluter mig i min bubbla. Jag lyssnar på Pat Metheny, låten Born. Det jag hör samtidigt är dina underbara bubblande skratt och skrik av glädje. Jag hör dina händers klappande mot golvet när du kommer krypande i full fart. Du kryper som en ...