Jag funderar över det  här med kärlek. Jag tänker att kärlek nog inte är något annat än att älska och acceptera någon för det den är, för den den är, precis som med livet i största allmänhet. Det låter oromantiskt och trist. Men jag har kommit på att jag ger mer kärlek tillbaka och känner mig lyckligare om jag verkligen ser personen eller personerna så som de är, och låter dem bara vara så. De växer för mig då. 

Jag lyssnar just nu på The good life med Miriam Aida Quintett. Älskar den låten. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läste precis några inlägg från tidigare, tidigare när Eric var liten. Tacksam över att jag trots allt skrivit en del och lyckats kapsla in stunderna, spara minnen. Man glömmer så lätt. Jag glömmer ibland hur underbart det var det där första året ...

Sitter här på kvällskvisten och skriver ett inlägg vilket var väldigt längesen nu. I bakgrunden hörs Bamse-sagor, Eric lyssnar numera på det varje kväll för att kunna somna. Han har kommit in i en ny period då det är svårt att somna. Många oroliga ta...

Denna måndag har varit tung. Det är mycket att kämpa med ibland. Jag är trött. Trött på relationer, på vardagsekonomi, trött på mig själv. Varför kan det aldrig vara balans i mitt liv. Nattsvart eller solsken. Jag är dock glad över att jag behållit l...

Nu tar jag upp skrivandet igen. Jag har länge funderat över varför det är så viktigt för mig att skriva. Jag tror jag har en stark drivkraft att dokumentera och lämna efter mig något. Jag strävar inte efter att halva världen ska läsa mina texter. Jag...

Stopp   Du min skatt går bredvid mig. Bestämda steg, hållandes i den blå lilla nallen, du ska inte hålla mig i handen, ska gå själv. Mössan med bamse, den blå toffsen uppe på mössan. Allt är så fruktansvärt gulligt och fint och otroligt att jag i...