"Shut the gates and sunset
After that you can't get out
You can see the bigger picture
Find out what it’s all about
You're open to the skyline
You won't want to go back home
In a garden full of angels
You will never be alone

But oh the road is long
The stones that you are walking on
Have gone

With the moonlight to guide you
Feel the joy of being alive
The day that you stop running
Is the day that you arrive

And the night that you got locked in
Was the time to decide
Stop chasing shadows
Just enjoy the ride

If you close the door to your house
Don't let anybody in
It's a room that's full of nothing
All that underneath your skin
Face against the window
You can't watch it fade to grey
And you'll never catch the fickle wind
If you choose to stay

But oh the road is long
The stones that you are walking on
Have gone

With the moonlight to guide you
Feel the joy of being alive
The day that you stop running
Is the day that you arrive

And the night that you got locked in
Was the time to decide
Stop chasing shadows
Just enjoy the ride

Stop chasing shadows
Just enjoy the ride"

/ Morcheeba feat. Judy Tzuke

Helgen har varit fantastiskt fin! Det var tur att jag var med på avslutningsceremonin i kyrkan i fredags, trots att jag inte är helt färdig lärare ännu. Det är viktigt med ceremoniella avslut. Jag blev så sentimental efteråt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det hela slutade med att grät efteråt. Det kändes konstigt att ändå inte vara helt färdig. Ja ja, jag får fira min examen på riktigt till hösten! Dessutom har jag bestämt mig för att på något vis delta i en liknande ceremoni i Uppsala, för att även få ett avslut där. Det känns viktigt. Ska prata med Tina om att gå på höstbalen tillsammans eller nåt, oh då måste M vara med också! :) Min utbildning blev lite utspridd mot slutet och examen blev inte som jag hade tänkt mig. Nu håller jag på att dra ihop alla trådar igen för att få ett fint avslut och en helhet. Jag vill se famåt nu.  

Jag och M har bokat två platser på stranden tills nästa söndag. :) Jag ska ta med mig den lila termosen jag har här hemma, så att jag kan gå till stranden och softa med lite kaffe om jag blir rastlös med pluggandet. Det känns så underbart att snart åka till västkusten. Min orkidé har börjat blomma igen och fan vet om inte den andra börjar ta sig också, jag ser det som en symbol för att något nytt börjar närma sig för mig. Något nytt som kommer att bli fint och bra.