Blundar och sluter mig i min bubbla. Jag lyssnar på Pat Metheny, låten Born. Det jag hör samtidigt är dina underbara bubblande skratt och skrik av glädje. Jag hör dina händers klappande mot golvet när du kommer krypande i full fart. Du kryper som en reptil på marken, så snabb, kvick. Du har gjort mig lugn och lycklig men ack så rädd och orolig. Så fruktansvärt rädd för att du ska slitas ifrån mig. Vad skulle jag göra utan dig? Vad vore jag utan dig. Om du skulle försvinna så skulle väl livet så småningom fortsätta som det alltid gjort, jag skulle väl finna mening på andra sätt. Sanningen är dock den att jag alltid skulle få leva med känslan av ett hål i hjärtat. Jag skulle få leva med känslan av att inte ha någon känsel längre. Jag skulle fortsätta leva som om jag vore utan känsel och färgblind.

Min lilla älskade Eric – jag ska göra allt för dig så länge jag lever. Jag kommer alltid att orka bära dig. Jag kommer alltid att orka med dina skrik, din trots, din tjurighet, din ilska. Om jag gör fel längs vägen önskar jag att du inte kommer att klandra mig för mycket i vuxen ålder. Jag önskar att du blir klok, vis, intelligent, snäll, ödmjuk och själv en vacker dag får barn. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läste precis några inlägg från tidigare, tidigare när Eric var liten. Tacksam över att jag trots allt skrivit en del och lyckats kapsla in stunderna, spara minnen. Man glömmer så lätt. Jag glömmer ibland hur underbart det var det där första året ...

Sitter här på kvällskvisten och skriver ett inlägg vilket var väldigt längesen nu. I bakgrunden hörs Bamse-sagor, Eric lyssnar numera på det varje kväll för att kunna somna. Han har kommit in i en ny period då det är svårt att somna. Många oroliga ta...

Denna måndag har varit tung. Det är mycket att kämpa med ibland. Jag är trött. Trött på relationer, på vardagsekonomi, trött på mig själv. Varför kan det aldrig vara balans i mitt liv. Nattsvart eller solsken. Jag är dock glad över att jag behållit l...

Nu tar jag upp skrivandet igen. Jag har länge funderat över varför det är så viktigt för mig att skriva. Jag tror jag har en stark drivkraft att dokumentera och lämna efter mig något. Jag strävar inte efter att halva världen ska läsa mina texter. Jag...

Stopp   Du min skatt går bredvid mig. Bestämda steg, hållandes i den blå lilla nallen, du ska inte hålla mig i handen, ska gå själv. Mössan med bamse, den blå toffsen uppe på mössan. Allt är så fruktansvärt gulligt och fint och otroligt att jag i...