Jag är så dum så dum så dum ibland. Tänker sönder allt som är bra och fint, så tillslut blir det bara likt en gammal trasa av allt. En trasa fuktig av tårar och snörvlande snor. Vi är så olika, men jag älskar dig M så himla mycket ändå. Kan jag inte bara nöja mig med detta? Nöja mig med det faktum att jag älskar dig. Kan jag inte bara känna mig tillfreds med att du kysser mig och säger att du älskar mig och bryr dig om mig fullkomligt? Jag behöver dina olikheter, jag behöver kontrasterna - jag behöver ditt glada humör och din handlingskraft när jag som vanligt har lyckats snörvla in mig i laburinter av tankegångar. Jag behöver ha dig vid min sida så att jag kan se att livet kan vara rätt kul och fantastiskt härligt. Jag vill vara med dig!

"Stop chasing schadows, just enjoy the ride"...