Denna måndag har varit tung. Det är mycket att kämpa med ibland. Jag är trött. Trött på relationer, på vardagsekonomi, trött på mig själv. Varför kan det aldrig vara balans i mitt liv. Nattsvart eller solsken. Jag är dock glad över att jag behållit lugnet med mina barn hela dagen trots att jag nattat dem båda och varit själv med dem nästan hela kvällen. Marcus kom hem sent. Jag har inte varit så aktiv med barnen, men jag har inte varit arg eller så. Jag har varit närvarande, stöttande, kärleksfull och uppmuntrande ändå. 

Fan vad det är jobbigt att släpa på sig själv genom livet ibland. Så känns det idag. Jag är min värsta fiende, så är det. Det känns som att jag släpar på min tunga, håriga, lönnfeta kropp i en säck. Mitt i allt detta släpnade har jag börjat oroa mig för att jag är sjuk, allvrligt sjuk, typ cancer. Jag tror dock inte att det ligger någon sanning i det. Men fan vad det är jobbigt att oroa sig, psyket spelar mig ett spratt. 

Jag måste ge mig själv en tacksamhetsboost. Vad är jag tacksam över i mitt liv? Jag är tacksam över Eric och Alva. Tacksam över mina föräldrar och systrar, att jag äntligen bor nära dem. Jag är tacksam över Marcus. Det känns inte alltid så vissa dagar. Igår var en sådan dag. Han var sur och tyken mot oss i familjen på grund av trötthet, brist på egentid. Vi behöver olika doser av egentid och det får jag respektera helt enkelt. Idag är känslan en annan. Jag vet att jag har en stöttande, uppmuntrande och kärleksfull livskamrat i Marcus, jag märker det ofta och då känner jag tacksamhet. 

Just nu lyssnar jag på "Coming home" med Lizz Wright. Tung och kämpande låt på något sätt, men samtidigt tröstande. Precis vad jag behöver i denna stund. Jag dricker ett glas rött till. Ibland mitt i det tunga behöver man något tungt men omhuldande till, då är rödvin och denna låt perfekt. 

Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Marcus. Imorgon blir en bättre dag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag läste precis några inlägg från tidigare, tidigare när Eric var liten. Tacksam över att jag trots allt skrivit en del och lyckats kapsla in stunderna, spara minnen. Man glömmer så lätt. Jag glömmer ibland hur underbart det var det där första året ...

Sitter här på kvällskvisten och skriver ett inlägg vilket var väldigt längesen nu. I bakgrunden hörs Bamse-sagor, Eric lyssnar numera på det varje kväll för att kunna somna. Han har kommit in i en ny period då det är svårt att somna. Många oroliga ta...

Nu tar jag upp skrivandet igen. Jag har länge funderat över varför det är så viktigt för mig att skriva. Jag tror jag har en stark drivkraft att dokumentera och lämna efter mig något. Jag strävar inte efter att halva världen ska läsa mina texter. Jag...

Stopp   Du min skatt går bredvid mig. Bestämda steg, hållandes i den blå lilla nallen, du ska inte hålla mig i handen, ska gå själv. Mössan med bamse, den blå toffsen uppe på mössan. Allt är så fruktansvärt gulligt och fint och otroligt att jag i...

Blundar och sluter mig i min bubbla. Jag lyssnar på Pat Metheny, låten Born. Det jag hör samtidigt är dina underbara bubblande skratt och skrik av glädje. Jag hör dina händers klappande mot golvet när du kommer krypande i full fart. Du kryper som en ...