Eric sover och jag sitter i köket vid en kopp kaffe och funderar över hösten. Då startar ju jobbet igen, pratade med skolans rektor idag och jag kommer att få en tjänst med svenska och SO. Det känns skönt att komma tillbaka till samma skola för det finns många härliga kollegor. Grejen är den att jag inte vill undervisa i SO då jag inte är behörig. Är livrädd för att det blir för mycket jobb för mig vilket det kommer att bli med facit i hand. Imorgon ska jag ringa och höra om det går att ta bort mentorskapet från tjänsten. Ska jag kräva det eller bara ställa det som en fråga/önskan? 

Innerst inne tänker jag att jag är en feg och oföretagsam krake som inte ser till att komma bort från lärarvärlden då jag inte vill jobba som lärare. Jag har andra idéer på vad jag vill göra men det är inte så lätt att bara våga hoppa över bergskanten för att se vart det leder då jag nu har en familj att tänka på. Jag måste ju ha ett jobb, få in pengar. 

Vad kan jag säga? Det är inte lätt att leva. Trots detta känner jag mig mer och mer trygg och lugn. En tanke jag börjat ta till mig mer och mer den senaste tiden är att lycka är något man väljer, det är ett val man gör. Den tanken lugnar mig.