Hemma

så kom jag äntligen hem

berget
lika fullkomligt
som trädrötternas fasthet i marken

sjön låg stilla i mörkret
tryggt älskad likt
berörd yta

katten smög ljudlöst ute i hallen
månen sken in genom fönstret

så var jag äntligen hemma

Poesi av Ellenore

I skuggan av konstverket

Nattljusfamiljens trygghet

stannar i mitt hjärta
likt ekens rötter
i jorden
de gräver sin väg
in i berggrunden

Jag registrerar

ekens ojämna bladkanter
de blad
som av fotsteg,
blivit till
konstverket
av vattnets omslutande
och fullkomliga
värme

Levande följer jag

daggkåpans droppe
som faller
i min strupe
pilträdets riktande grenar
och de silvervita bladen
färgar
fostrets ögon
gör konturer
från vingens höjd
sveper fram
en bergskedja, en hårslinga
ett hav, en själ

Som i en blomingstid

lövskogen har ett rum
i form
av en berså
med klirr från porslin
där faller inte löven
där samlar nattljusfamiljen
sin blomningstid

Konturerna sjunger

sitt avslöjande
och formar sig i vattnet
under pilträdet
omkring grenverket
andas jag skuggans syre
av iakttagande

så tyst som

silvergranens stolthet

i vinterskogen
där, under grenar
täckta av snö
skapas bilderna

i nyfallen insikt

Poesi av Ellenore

en söndags slut

Inte en lampa lyser i mitt fönster

men böckerna väntar

och månader med söndagars slut

vad finns om inte en väntan

som gestaltar sig i en resa

på ett skrynkligt kvitto

Jag vill skriva om mycket ikväll, men kan inte uttrycka mig. Avundas de som kan beskriva alla sina tankar så lätt och slående, så att man liksom fattar exakt.

   Jag sitter här på kvällskvisten och ser ut över lägenheten. På soffbordet står en skål med röda äpplen, ett fat med värmeljus och stenar, jag tänker att jag har renbäddad säng och imorgon är det lördag och sovmorgon. Marcus skickade ett sms ikväll; ”gud vad jag saknar dig! Puss älskling!” Jag ringde upp honom och vi pratade ett tag. Han undrade hur min dag varit och jag berättade om mötet med min handledare och att det känns spännande och kul med praktiken. Vi kom in på mitt ämne religion och han ställde frågor om vad religion egentligen är. Jag visste inte vad jag skulle svara på frågan. Det kan ju vara så olika beroende på vem man frågar. Men nu frågade han mig, och jag svarade att religion nog mest handlar om att finna sin lycka här i livet. Efter flera år av studier inom ämnet och timmar av ensamt grubblande insåg jag att det var ett mycket enkelt svar på frågan. Religion har en mångfald av perspektiv. Men när allt kommer omkring så handlar det kanske om ingenting annat än att vara lycklig och nöjd med det man gör, känner och har i stunden. Det är visserligen lätt att sitta här och skriva fina och kanske en aningen naiva meningar. Hur enkelt är det egenligen att finna lycka i det man har, känner och gör här och nu? Jag kan bara besvara den frågan med påståendet ”du måste ha varit på botten för att nå toppen”. Nuförtiden kan jag bara ge enkla svar och det är rätt skönt.   

Idag har varit en bra dag. En bra och intressant föreläsning om skillnad. Det positiva med skillnader. Föreläsaren kom mycket in på hur man kategoriserar människor redan innan vi känner personen i fråga. Jag blev glad och kände att jag valt rätt yrke. Förutom ämnena svenska och religion, handlar det om att möta människor och utifrån det sätta sig in i nya världar dag för dag, år efter år. Det känns som den största utmaningen jag har åtagit mig, skrämmande men spännande. En människa är likt ett kalejdoskåp. Man tror man känner en person, men det finns alltid nya saker att upptäcka, nya mönster att greppa och förstå. 

   Det är mycket som känns väldigt bra nu och jag går och lägger mig om kvällarna med ett nöjt leende på läpparna. Pusselbitar börjar falla på plats. Jag har haft fina och tydliga drömmar den senaste tiden. Jag mötte bland annat min morfar i en av dem. Han var rund om magen och glad, sa att jag var så fin som liten, och att det jag gör nu är så himla bra, att jag är duktig på det jag gör.

    I en annan befann jag mig i ett stökigt rum som skulle renoveras. Min gravida syster satt på en säng. Hon tog upp skruvar, trasiga träbitar och annat skrot från golvet. Av detta gjorde hon ett litet vindspel och gav det till mig. 

Känner mig lite ledsen över att gårdagens inlägg kommit bort. Men idag är en ny dag, med nya funderingar och ord.

Jag sitter här och försöker plugga, men allt jag läser känns grötigt. Borde egentligen ta bussen ner på stan, eller promenera till högskolebiblioteket och läsa där istället. Men jag har fått rutin på att sitta och plugga här i lägenheten, så det får bli så nu. Om ett par timmar blir det nog en promenad till stranden, bara inte molnen hopar sig för mycket.

Det jag läser om är genus, klass och ras. Hur hänger dessa begrepp ihop? Det är det jag försöker komma underfund med. För att förstå det hela bättre läser jag om olika feministiska teorier som florerar och som har florerat genom historien. Marxistisk feminism, socialistisk feminism, radikal feminism med mera. Det känns grötigt, särskilt när jag läser allt på engelska. Hatar att jag alltid ska vara så ambitiös och tänka "jamen självklart väljer jag den engelska versionen av boken eftersom att jag måste öva på min engelska..." Fan Elli lär dig att man ibland får ta de enkla vägarna i livet! Nu sitter jag här och förstår inte alls vad radikal feminsim går ut på. Men det är ju tur att allt ordnar sig.

Men nu över till något som jag blir glad av att tänka på. Jag somnade om imorrse efter att M hade åkt till jobbet. Jag älskar dessa morgonstunder. Han ligger alltid kvar i sängen och snozar en stund med mig. Vi ligger så och håller om varandra, slumrar till för att sen vakna av den lugna harpmelodin han har som alarmsignal. När han så kliver upp ligger jag kvar och sträcker på mig, njuter av att sängen är bred och mjuk och av att jag älskar denna karl så fruktansvärt mycket. Jag tänker att det trots allt är mycket som är fint här i livet. Det är fint att ligga där och lyssna till när min älskade gör sig i ordning. Borstar tänderna, duschar, en doft av lukta gott sprider sig in till sovrummet, och denna doft; "flying high" som den heter, den får mig att längta och tråna och älska som om jag skulle dö imorgon. När jag så är påväg att slumra till känner jag hur någon sätter sig vid sängkanten och kommer alldeles intill mig. Han kysser mig på kinden, på munnen och säger att han så gärna skulle vilja krypa ner hos mig. Kyssen känns skönt kall av den fräscha tandkrämsandedräkten. Jag vill dra handen genom hans hår, men hela han är så stiltig och fin nu, vill inte ruffsa till håret som är fixat, skjortan är struken och slipsen på, de svarta byxorna på. Själv ligger jag där naken, varm, oduschad och strulig i håret. Han omfamnar mitt sömndruckna jag och vill inte gå. Det är min gentleman det, han som får mig att slumra in igen för att sen vakna upp, gäspa och sträcka på mig av varmt välbefinnande rakt genom själ och hjärta.

Längst ner i djupet finns blicken den mörkblå nyansen av fullaste allvar

Strandkanten och vattnet som slår upp mot stenarna skum och kyla och salt

det är dina och mina tårar och lycka och hat och ilska och rädsla för allt som känns

Älska eller hata lev eller drunkna i djupet valet är ditt

Det viktigaste är glittret över ytan glittret på regnbågshinnan över det djupaste allvaret

Havet stormar så som inget annat vatten och inget annat vatten har det djup som den mörkblå nyansen av fullaste allvar

Och inget annat liv kan glittra så intensivt utan det djupet

Det innebär en levande organism i oändlig rörelse där målet är blicken mot horisonten

Vackra utsikter finns det flera av här och jag älskar dem alla, men den vackraste just nu är den jag har från köksfönstret. Det känns fint att ha havsblåsten mot ansiktet, att höra fiskmåsar och känna doften av salt.  Jag vill i takt med höstens regn och blåst fälla tårar över det som gått mig förlorat. Jag vill frysa minnen i takt med att jorden fryser och snön börjar falla, för att sen under våren låta dem tina och värma och minnas precis det jag vill och mår bra av.

Att leva i enkelhet är min väg att gå. Jag vet att det finns tågrälsar och flygdestinationer som kan ta mig dit jag vill. Det finns städer med kvällsöppna caféer, teatrar, muséer och nattklubbar med all världens världsmusik. Där finns världsvana musiker som bär sin gitarr lätt och svajande. Politiker som ilar genom gatorna med portföljer och kostymer och miljontals andra människor som rest jorden runt, haft projektarbeten i alla världens hörn och kanter, människor som har räddat liv och bidragit till hållbar utveckling, människor som forskar inom science fiction eller specialiserar sig ner i djupet av människans psyke. Det finns människor som åker på riskfyllda expeditioner till nordpolen, det finns till och med de som aldrig varit så långt bort som till sin grannkommun och jag behöver inte läsa fler böcker för att förstå att dialog, samspel och kommunikation mellan människor är det viktigaste på hela jorden. Jag vet allt detta och jag vet att det finns möjligeheter i all oändlighet men just nu vill jag bara leva i min enkelhet och vara nöjd med min utsikt.